People always lie

"Jag trodde att du hade bestämt dig för att bli någon ny."

"Det hade jag, jag trodde att du var förlorad för gott, att man inte kan gå bakåt när man gått så långt."

"Varför tror du att det går nu?"

"Jag tror inte att jag kan bli dig igen, men jag tror att jag kan ta dig med mig härifrån. Vi kan gå tillsammans nu."

"Jag tycker inte om att göra det du gör, jag vill vara ensam."

"Det är just därför. Du kan med ensamheten, du trivs med dig själv i ensamheten, men du trivs inte med dig själv i andras sällskap. Du är stark på ett sätt jag vill vara igen, men jag är stark på ett sätt som du inte är. Om vi går tillsammans härifrån.."

"Tänk om jag är fel?"

"Tänk om du är helt rätt."

"Gå i förväg, jag kommer sen."

"Jag går ut och solar, kommer du snart?"

"Jag kommer, jag ska bara packa väskan."

"De två första veckorna var jag livrädd. Jag gick omkring och väntade på att börja må dåligt igen. Men det kom aldrig. Nu kan jag gråta över hur dåligt hon mådde, hon, jag. Hur mörkt allting var och hur överväldigande känslan av att inte vilja finnas var. Jag önskade att jag kunde få försvinna för att det var så tungt att andas, även när jag trodde att jag mådde bra, när jag tyckte att jag mådde bra. Jag blir så jävla ledsen över den tiden, att jag levde i en ständig depression som var ofrivilligt självförvållad. Fan, jag är så jävla lycklig."