People always lie

Vi är bara små röster. Det spelar ingen roll hur högt vi försöker skrika. Plötsligt tar någon din hand. Ni ser på varandra. Det spelar ingen roll hur högt ni skriker. Fler människor ansluter sig. Unisont kan ni skrika, ju fler ni blir desto större blir ni. Ju högre ni skriker desto mer måste någon lyssna. Men på andra sidan skriker människor med en annan agenda. De skriker för sina liv. För att ni, för att vi, vi skrämmer livet ur dem. Vi skrämmer människor med vår blotta existens, även när vi tystnar för att lyssna på skriken. Vi gråter, vi vill retirera. Men vi har inget att retirera till för vi står på hemmaplan. Vi har inga andra val än att ge upp våra liv eller att fortsätta skrika. Skrika för livet. Skrika för våra vänner. För våra barn. Skrik om du brinner. 

Ingenting är ingenting, för rummet (space) är ändå någonting, även om du tar bort allting. Snurrar du runt i intet snurrar du likväl i förhållande till någonting. Rummet liknas vid en väv och universum expanderar. För att det finns mörk energi. Som gör att expanderingen accelererar. Och i ingenting finns någonting som kan pressa samman andra ting. Överallt uppstår partiklar ur intet och försvinner lika snabbt i intet. Och världen kan vara ett hologram för svarta hål samlar på data i sin utkant. Det är svindlande tankar men det är lättare att förhålla sig till svindlande tankar än till mysterier.