PBMcM
"Du måste leva life Linn", säger han och jag går med på det. Lever life med honom lite sådär spontant och fucking på tiden.
[...] den normala emotionen rädsla spårat ur.
Jag skulle kunna skriva om vad som helst. Men jag vill skriva om kärlek. Jag vill skriva om passion. Jag vill skriva om känslan när en annan människa kryper in under din hud och fingrar på din hjärtrytm och syreupptagningsförmåga. Om att nästan komma, enbart av att stå nära en annan människa. Jag vill ha allt det, på rätt sätt. Det har gjort så jävla jävla ont, att älska.
Vem var det som stod var
Jag skriver Du om många som om många var viktiga men många var oviktiga med speciella ögonblick. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar kämpa, emot, med, utan Dig. Jag förlitar mig på att du ska hata. Det är en lösning.
Du hinner.
Once I met a man making a helmet. It was gonna make his hair grow, he said. He wanted a full head of hair and a lot of sex. I told him I loved the lines in his face . I didn't care to keep it to myself. He told me of our previous meetings that I didn't know of.
Jag vet att du finns, var är du?
Hon är rolig. Hon är rufsig i håret när hon vaknar. Hon tycker om att hålla om någon lika mycket som att omfamnas. Hon kan inte stänga av sitt skratt eller låta bli att flina när hon försöker vara arg på någon som försöker få henne glad. Hon vill leva bland djuren och i värmen. Hon dansar för sig själv i vardagsrummet. Hon gör allt hon tycker om i alldeles för stor utsträckning. Hon dansar som om ingen var dömande. Hon klarar inte av att stänga av sin musik och hon sjunger trots att hon inte längre har kapacitet. Hon rimmar och har imaginära liv. Hon stönar när lukter väcker hennes intresse.
