People always lie

Det är bara en magkänsla. Att kniven i magen gör ont.

Tack. Tack för allt du gav. Tack för allt du lärde. Tack för kärlek och tack för omtanke. Tack för att du tvingade mig till nytt och att jag fick ta del av ditt geni. Tack för att du grät och tack för dina händer på min mage. Tack för att jag gråter när jag skriver om dig, för att du bröt dig igenom mina barriärer. Du. Tack för så mycket mer.

Tårar kan maskeras om ögon kan ljuga. Tårar kan maskeras om leenden kan forceras fram. Tårar kan maskeras om man har en famn att krypa in i. Om man kan gråta tyst. Om man kan låtsas.

Det här skriver jag för att man ska skiva av sig det som vill ut och jag försöker att inte stanna för det är så det ska vara och var så det brukade vara innan du kom med kärlek och lycka och det fanns ingenting kvar att skriva för allting var vackert och hur många gånger kan man skriva att allting är vackert allting är vackert allting är vackert. Tre gånger tilltalar mig men därför vill jag gå emot. Allting är vackert allting är vackert . Två gånger är en gång för mycket och en gång för lite. Två är talet som smakar illa. Två är jämnt. Två är aldrig vackert förutom när du kom och allting var vackert.

Ingen skulle tycka om oss tillsammans sa jag. Du förstod inte. Jag är inte god nog för dig. Du förstod inte. Du är bra. Men inte som du.

I wanna change the color of my lips. The size of my hips. Could be a bit thinner, could skip this dinner. What, this isn't me, but who I could be if I let you fuck with me the way you try to sometimes. But I'm not your fucking toydoll you can call whenever it's dark and quiet because you killed them all. I'm not someone to hit and hug and leave when I'm no longer at the other end of your sleave. This isn't a proper way to end this text but.