En ö i en ö.

Jag åkte till en ö, för: jag hade glömt hur man andas. Jag fann något undangömt och bortglömt. Jag tittade ut över vattnet varje dag och tänkte att du fanns på andra sidan. Jag slutade aldrig gråta men jag lärde mig andas på nytt. Känslan jag hade när jag placerade ett hav emellan oss var vidrig och viktig. Jag trodde att jag skulle dö. 

Måndag.

Inget liv som inte gör ont är värt att leva.

Snicke

För dig rev jag mina murar och inför andra försöker jag förgäves bygga upp dem igen. Du kommer alltid att vara värd det. Trots att det förgör mig.

RSS 2.0