Färdig.
Det är här jag väljer att avsluta. Det var nödvändigt att ha ett format för att skriva. Allt som finns här speglar mycket av mina mörka stunder, förhoppningar att du eller du skulle läsa, försök till att bli litterärt erkänd, allt i ett paket. Det blev ingenting med det litterära, och det blev ingenting bra av att du eller du läste. De mörka stunderna finns kvar. Varken jag eller mörkret behöver bloggen mer. Nu får den vila. Och alla ni som fick vara mina "du", tack för passionen och hjärtesorgen, tack för pianofingrar och snaggat hår, tack för dåliga ligg som blev historier och bra ligg som blev mer än tinderdejter, tack för hur du såg på mig när jag behövde det och att du ännu är min vän, tack för manligheten jag fick när jag trodde mig behöva den. Tack män för alla gränser ni ignorerade och alla gånger ni skitit i varandra. Och tack Itzi, för det totala uppvaknandet och den kvinnliga passionen. Tack Furi Sungur för nuvaron. Tack.
