Skvalborg.
"Först ler du med mungiporna neråt. Sen ler du med mungiporna uppåt. Men sen, när du får ditt dubbelsmile, när du ler med ögonen också, då. Då vet man."
Så går jag ner i min källare.
Jag plockar dina hårstrån från mina byxor. Det gör mig ledsen. Jag berättade allting för dig för att jag tyckte att du måste veta. Dina hårstrån finns kvar på mina byxor och jag plockar bort dem i samma takt som du försvinner för min syn. Jag har hittat mina egna fotspår och det är lättare att gå i dem än att trampa upp en ny stig.
