Isolerad.

Det är lördag kväll. Moneybrother ska snart börja spela skivor. Jag har försvunnit in i mig själv igen. Det är en bra kväll, men vi vet att det finns någonting som bubblar under ytan.

- Vad tänker du på?

Egentligen tänker jag väl inte. Jag känner. Det gör ont.

- Dig, svarar jag.

- Vad tänker du på då?

- Oss. Dig och mig. Det här fungerar inte va?

- Nej, svarar han.

Äntligen får jag mina misstankar bekräftade. Det var inte bara jag, som det oftast är. Vi pratar några timmar. Vi dansar till Moneybrother och jag gråter och tänker på det som varit. Vi går hem till mig och sover. Vi vaknar och avslutar vårt samboskap. Vi lever på gränsen nu. Jag lever som vanligt men jag tänker bara på oss. I den avlägsna världen är morfar döende i cancer, min tremänning återhämtar sitt minne efter att ha tappat det och min syster har en lesbisk upplevelse och lever i förvirring.

Men jag tänker bara på oss.

RSS 2.0