Tina Turkpung, Ninni Negertrosa och Läpp-Lasse.
Mora är mycket. Mora är vänner och minnen. Mora är uppväxt. Mora är träsket. Mora är skiten. Här finns det bästa och motsatsen till det bästa överallt. Här tvingas jag möta på min mamma. Jag träffar människor som fått mig att hata bortom alla gränser. Jag får träffa dem som färgat mitt liv och jag får skratta åt banala minnen.
Det finns så mycket som jag saknat med Mora utan att veta om det. Men jag kvävs här. Jag plockar fram mitt gamla hatiska jag igen för att överleva. Jag vill spy på alla. Spy på allt. Peka finger åt allt. Jag trodde länge att det var min natur. Att hata allt. Det är det väl också. Men inte på det här sättet. Mora planterar ångest. Frasen "jag vill inte" föddes kanske här, och jag föddes in i den mentaliteten. Jag vill inte, vara kvar.
Mora. Jag älskar allt du är. Men inte dig.
(Och när jag började skriva det här inlägget ville jag egentligen bara säga att jag inte förstår hur jag kommer att klara mig utan Animal planet när jag flyttar hem till Uppsala igen.)
Det finns så mycket som jag saknat med Mora utan att veta om det. Men jag kvävs här. Jag plockar fram mitt gamla hatiska jag igen för att överleva. Jag vill spy på alla. Spy på allt. Peka finger åt allt. Jag trodde länge att det var min natur. Att hata allt. Det är det väl också. Men inte på det här sättet. Mora planterar ångest. Frasen "jag vill inte" föddes kanske här, och jag föddes in i den mentaliteten. Jag vill inte, vara kvar.
Mora. Jag älskar allt du är. Men inte dig.
(Och när jag började skriva det här inlägget ville jag egentligen bara säga att jag inte förstår hur jag kommer att klara mig utan Animal planet när jag flyttar hem till Uppsala igen.)
