Hjelp.

Jag kommer inte att klara en enda delkurs i den här jävla kursen. Då blir det bye bye csn och bye bye livet.

Drit liksom.

Hösttankar.

Det regnar. Det är höst. Febern blir ett alltmer återkommande inslag i livet. Höstdepressionen är ett jobbigt inslag i livet, men det positiva är att om man har känt sig tom och likgiltig väcks man till liv, och även om det är ett liv som till synes är ledsamt, är det ändå ett liv med känslor. Jag hatar att vara likgiltig och känner en sorts trygghet i ledsamheten. Faktiskt. Det är som det ska vara liksom.

RSS 2.0