The end as I see it.

Jag hittar inte antennuttaget till tv'n i mitt rum.

Last year's woman.

Uppsala var min väg att gå. Det är det jag inbillar mig, hela tiden. Jag har inget bättre alternativ, men att sitta med 26,000 i skulder efter ett halvårs studerande som fått mig att vilja hänga mig i taklampan känns ganska surt.

In other news blöder jag ur röven. Poo bag.

Att bli närbo.

Om två veckor börjar det nya livet. Närbolivet. För mig är det en big deal. Jag behöver min ensamhet men på senaste har den varit för påträngande. Så nu är det dags att testa på ett vanligt förhållande, ett som inte innebär att man nästan aldrig har råd eller tid att träffas. Jag är psyched. Och rädd. Och jättekär.


RSS 2.0