100 meter bort.

Jag vill inte komplicera saker tänker jag och därför blir allting komplicerat. Det snurrar i huvudet och ögonlocken fladdrar. Jag blundar för att det är lättare så. Vill inte titta in i ögon. Vill inte avslöja eller ljuga. Men jag känner leendet mot mina läppar och smittas, rycks med, skrattar.
 
Du är allt jag önskar att jag ville ha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0