En ö i en ö.
Jag åkte till en ö, för: jag hade glömt hur man andas. Jag fann något undangömt och bortglömt. Jag tittade ut över vattnet varje dag och tänkte att du fanns på andra sidan. Jag slutade aldrig gråta men jag lärde mig andas på nytt. Känslan jag hade när jag placerade ett hav emellan oss var vidrig och viktig. Jag trodde att jag skulle dö.
Kommentarer
Trackback
