Men en timme om dagen lever jag.

Jag vill ringa någon. Be om en paus. Säga att livet har hunnit ikapp mig. Men jag klarar inte av att erkänna mig besegrad av livet. Jag har besegrat livet gång på gång innan, jag kan besegra det igen. Det är inte riktigt sant tänker jag och flyr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0