"Det verkar vara den tiden på året."

Jag känner hur det flammar till i bröstet och jag ler instinktivt.
"Men.. hur orkar människor leva?"
Han kan inte svara på frågan. Han tar ledigt från jobbet för att världen är vidrig.
"Folk dör och då firar vi med semlor" säger han.
Vi förstår varandras panik.
"Ses vi snart igen?"
"Det är en dag i taget nu Linn. En dag i taget."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0