Jag är mer och mindre legitim.

"När tjocka pratar om föraktet de möter från omgivningen och en smal person dyker upp för att berätta att smala också minsann får skit är PRECIS samma sak som när kvinnor pratar om kvinnors utsatthet och en man dyker upp och säger att män också har det svårt."
 
Diskussionen som följde detta påstående urartade och jag tycker mig se ett förlöjligande av smala kvinnor och deras åsikter i frågan. Det är klart att det är olika typer av problem man möts av som olika typer av personer och har man inte själv varit både smal och tjock kan man kanske inte påstå sig förstå, men hur rättfärdigar det förlöjligandet av andra människor som vill dela med sig av föraktet som drabbar dem? Får bara människor som ÄR en typ av människa prata om den typen av människa? Är det så långt tolkningsföreträdet ska dras? Ska jag som kvinna inte få diskutera både kvinnor och mäns problem? Ska många av er inte få prata om rasism för att ni aldrig kan veta hur det drabbar individen? Ska jag aldrig få tala om förorten, om krig och homosexualitet? Har jag rätten att förlöjliga en annan grupp av människor bara för att jag har ett problem som har en större spridning eller är mer uppmärksammat? Det finns så många bättre sätt att bemöta människor med "mindre värda" problem.
 
Den smala kvinnans problem är mindre legitima.
Hur kommer det sig att det är så rättfärdigat att driva med smala människor, ta på deras kroppar och fälla kommentarer om hur smala de är, hur små bröst de har eller hur lite mat man äter, "för det ser man ju"? Så gör man inte mot tjocka människor, om man inte vill vara elak. Problemet kan verka handla om tjocka vs smala människor och tolkningsföreträde, men i realiteten handlar det snarare om samhällets skeva ideal och alla människors objektifierande av andras kroppar. Vi kommer aldrig att sluta objektifiera men att vi kan sluta tillåta den öppna, aggressiva objektifieringen som gör människor illa.
 
Det här tillåtna sättet att diskutera smala människors kroppar puttar ner människor i avgrunden som är ätstörningar. Som om det inte var svårt nog att hålla sig undan sånt i dagens välfärdssamhälle.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0