Dagen före Grey.
Pang. Jag tar emot slaget med öppna ögon. Pang. Jag tar emot ett till slag. Jag tar emot slag efter slag. Försöker väcka kroppen till liv. Den reagerar inte. Påminner mig själv om att andas. Andas. Får en spark i magen. Andas. Andas. Kan. Inte. Andas. Mina lungor är för små. Tiden forsar fram genom rummet, jag försöker hitta luften. Någonstans i andnöden kastar jag ifrån mig min rustning och faller ihop i det intilliggande rummet. Tänker inte. Hör en röst som upprepar ordet "andas". Rösten dränks av mina högljudda försök att få kontroll över kroppen. Det svartnar. Vänsterarmen fastnar i en konstig position. Jag brinner. Jag har eld i mitt bröst.
Minns du den första gången?
Kommentarer
Trackback
