Tisdag.

Man uppskattar att andas när man inte längre kan, tänker jag och drar djupa, brännande andetag av panikångest. När jag till slut uppehåller mig med annat, är i mitt esse och alla skrattar och jag vet att jag är tilltalande när jag inte bryr mig, då glömmer jag bort att jag inte kan andas, då andas jag och uppskattar det inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0