Att bli närbo.

Om två veckor börjar det nya livet. Närbolivet. För mig är det en big deal. Jag behöver min ensamhet men på senaste har den varit för påträngande. Så nu är det dags att testa på ett vanligt förhållande, ett som inte innebär att man nästan aldrig har råd eller tid att träffas. Jag är psyched. Och rädd. Och jättekär.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0