People always lie

Jag vet med mig att jag är väldigt dålig på att läsa rubrikerna när jag läser andras bloggar, men ibland kan rubrikerna göra hela inlägget. Okej, det kanske inte är så just i detta fallet, men kanske blev någon nu lite nyfiken. Jag har varit lite kär i killen ett tag. Oftast är han skäggig, vilket alla vid det här laget vet att jag gillar. Jag fantiserar om att han sjunger för mig, när jag lyssnar på honom med volymen på högsta. Vi träffades på Hultsfred 2007. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag hade inte väntat mig att jag skulle tycka att han var så oemotståndlig. Jag satt i tältet redan innan han hade klivit upp på den lilla scenen, och skruvade förväntansfullt på mig tillsammans med en annan tjej som jag aldrig träffade igen. När Lars dök upp satt vi inte längre stilla, vi hoppade som idioter, och där skildes vi åt. Silverfisken är, som jag förmodligen berättat tusentals gånger min absoluta favoritblogg, men med ett liv så hektiskt som hans blir det inte längre så mycket skrivet. Men nu skriver Han, killen som sjunger för mig. Navid Modiri.


Nu är ni förmodligen besvikna. Det var bara en kändis-förälskelse. Nja. Det kan också vara så att jag väljer att inte skriva om den andra killen som fångat mitt intresse.