People always lie

När jag tänker tillbaka på lördagen hör jag mina samtal med Rebecka och Sandra. Jag skäms så jävla mycket. Nu har jag gjort det igen. Bara hällt mina känslor över någon annan. Här. Ta dem. Vill inte ha dem. Jag vet att allt jag sa i lördags var sant, men vem fan orkar lyssna på gnället när inte ens jag orkar lyssna på det dagen efter? Alkoholen, den alkoholen. Den är din bästa vän ända tills någon säger någonting som träffar, exakt där det känns. Jag förstår inte att jag fortfarande bryr mig. Du är ju ingenting. En gång var du hela min värld. Lik förbannat har du aldrig gjort dig förtjänt av det.

Under de senaste tio timmarna har jag ätit, rastat soporna och dödat tyskar. Jag känner produktiviteten flöda.