Efterväg.

Det är enkelt. Det är så jävla enkelt så länge man rör sig. Men förr eller senare stannar man upp. Tittar över axeln. Och ser. Ingen. Mina armar brinner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0