Home is where the food is.
Det gäller bara att säga det som behövs sägas. Det gäller bara att öppna munnen och få ur sig någonting, ett ord, en mening, ett litet ynka ljud. Får man ur sig det som är för svårt att säga så kan man slappna av, gå vidare, släppa det. Det kan ta en minut, det kan ta en timme, det kan ta flera timmars tystnad. Det är inte ett framförande, du har ingen stor publik, du kommer inte att dö. Säg det du vill säga. Det kan göra ont, du kan få fel svar, du kanske måste riva ner en mur. Men säg det du måste säga. Tala för dig själv.
Så du är ensam nu. Det finns värre saker. Inte för dig, inte just nu. Det är så här det är. Du kanske inte förmår dig att göra saker, du kanske inte vill göra saker. Det är okej. Du kanske inte kan andas längre. Okej, det kan vara ett problem. Ta dig igenom det. Ta din tid. Världen kanske ser annorlunda ut när du är redo. Men ta din tid. Sov bort dagar. Ät allt som finns att äta. Gråt. Skrik. Välj ett gift. "För att komma över någon måste man komma under någon annan" fungerar inte varje gång, men för all del, testa. Prata. Dansa. Drick och spy. Dö och återuppliva dig själv. Om du kan andas nu. Välkommen. Välkommen hem.
Kommentarer
Trackback